Maurice Ravel Pavane för en död prinsessa ca 5 min Maurice Ravel Gåsmors sagor ca 15 min

Pavane de la Belle au Bois dormant Petit Poucet Laideronette, Impératrice des Pagodes Les Entretiens de la Belle et de la Bête Le Jardin féerique Maurice Ravel Boléro ca 15 min PAUS

Modest Musorgskij (orkestr. Ravel) Tavlor på en utställning ca 35 min

Promenade Gnomus Promenade Il vecchio castello Promenade Tuileries Bydło Promenade Ballet des poussins dans leurs coques Samuel Goldenberg und Schmuÿle Limoges, Le Marché – Catacombæ:

Sepulcrum Romanum – Cum mortuis in lingua mortua

La Cabane sur des pattes de poule – La Grande Porte de Kiev

Torsdag Stor, Torsdag Mellan

Torsdag 27 november 2014 kl 19.00Helsingborgs Konserthus

Dirigent: Pier Giorgio MorandiHelsingborgs Symfoniorkester

Konsertmästare: Dan Almgren

Pier Giorgio Morandi dirigent

På dirigentpulten i kväll står HSO:s förste gästdirigent, Pier Giorgio Morandi. Innan vår italienske maestro slog in på dirigentbanan studerade han oboe och komposition vid Giuseppe Verdi-konservatoriet i Milano, där han även under en tid verkade som solooboist vid det mytomspunna operahuset La Scala. Dirigering lärde han sig dels vid Mozarteum i Salzburg hos Ferdinand Leitner och i USA för Leonard Bernstein och Seiji Ozawa. År 1989 knöts Morandi till Romoperan där han ledde Verdis Ernani och Puccinis Madame Butterfly, men även ett stort antal symfonikonserter. Sedan dess har hans karriär gått stadigt uppåt och idag är han – kanske i synnerhet på grund av sin stora känsla för den italienska operarepertoaren –

en eftertraktad gästdirigent vid operahus i bland annat Wien, Frankfurt, Bologna, Bryssel och Seoul. Han har även en diger meritlista på konsertestraden, och bland alla de orkestrar han gästat finns London Symphony Orchestra, London Philharmonic Orchestra, Bayerska radions symfoni-orkester, Ungerska radions symfoniorkester, Budapests filharmoniker och Tokyo Phil-harmonic Orchestra. Här i Sverige har Pier Giorgio Morandi – förutom givetvis en rad framträdanden hos oss i Helsingborg – dirigerat vid Göteborgs-Operan (där han i lördags gjorde den sista i en rad föreställningar av Puccinis Tosca) och vid Kungliga Operan i Stockholm, där han lett en lång rad uppsättningar.

Maurice Ravel (1875–1937)

Pavane för en död prinsessa Gåsmors sagor

Boléro

Paris kring 1900, med sina salonger, sin världsutställning från 1889, med alla konst-närer, författare och musiker från alla värl-dens hörn som samlades och skapade nytt. Ravel var från början ett salongslejon, en dan-dy som flöt runt i de rikas salong lika väl som i bohemernas barer. Alltid perfekt klädd i de rätta kostymerna med de rätta slipsarna, väl-putsade skor och den absolut rätta näsduken i bröstfickan. I Paris rörde han sig mellan barerna i Montparnasse och de elegantaste salongerna i de tjusigaste kvarteren. Många tänker på Ravel som impressionist och det är både rätt och fel. Han ändrade stil

ganska drastiskt med åren. Först var det den originelle Saties och Chabriers musik han beundrade, samtidigt kom både jazzen och den utomeuropeiska musiken till Paris. En av hans vänner var Claude Debussy, impressio-nisten som med sin musik skildrade de mest fantastiska atmosfärer av skönhet, vatten och böljande naturer. Det är inte en tillfällighet att Ravels första kända kompositioner, Pavane för en död prinsessa, klingar impressionis-tiskt. Under början av 1900-talet tillkom en rad ryssar i umgänget. Det var Stravinsky, koreo-grafen Sergej Djagilev och ryska baletten, musik av Rimskij-Korsakov, Tjajkovskij och Musorgskij. Efter första världskriget lämnade

Ravel impressionismen bakom sig, kretsen vidgades, han umgicks fortfarande med Stravinsky och Djagilev och neoklassikerna men umgänget med tonsättarna i gruppen Les Six blev viktigt och påverkade hans musik. Dessutom kom impulser från jazzen och Amerika och Gershwins pianokonsert Rhapsody in blue (1923) beundrade han. Varifrån kommer det spanska man ofta tycker sig höra i Ravels musik? Hans mor var baskis-ka och han föddes i en baskisk by som han ofta återvände till. Mamman förmedlade den spanska musiken till honom. Namnet Ravel kommer från hans far, den schweiziske järn-vägsingenjören och uppfinnaren, vars största intresse var musik. Men Ravel bodde under hela sitt liv i Paris och här delade han sin tid för umgänge i allt från salongerna till vänner-na i sällskapet Les Apaches och de kosmopo-litiska barerna där författare, konstnärer, musiker, dansare och tonsättare umgicks. Ravel var pianist och han komponerade vid och för pianot. Det är ingen tillfällighet att tre av de verk vi ska lyssna på i kväll var piano-musik som han orkestrerade långt senare. Pavane för en död prinsessa (Pavane pour une infante défunte) komponerades för piano 1899 och den gjorde Ravel i ett slag känd. Stycket dedicerades till den exotiska polska prinsessan Polignac, som gav salong både i Paris och vid sitt chateau utanför staden. Hon bjöd in brett: konstnärer, författare, musiker och tonsättare och Ravel var en i hennes krets. Pavanen blev en salongssuccé, instru-menterades 1910 och framfördes i Paris året därpå. Gåsmors sagor (Ma Mère l’Oye) från 1908 komponerade Ravel till det polska paret Godebskis barn, Mimi och Jean, vilka den

barnkäre Ravel älskade att läsa sagor för. Över fem av barnens favoritsagor skrev han sviten Gåsmors sagor, för piano fyra händer. Ravel tänkte att Mimi och Jean skulle spela sagorna på en av de konserter som Société Musicale Indépendente gav. Stycket urupp-fördes i april 1910, men då var det inte barnen Godebski som spelade utan två små flickor, sex och tio år gamla. 1911 orkestrerade Ravel sagorna och året därpå omarbetade han och utvidgade verket till en balett, som uppfördes 1912. Men här ska vi höra sagorna i den första orkestrerade versionen. Den korta första sagan, Pavane de la Belle au bois dormant skildrar den sovande skönhe-ten. Den andra sagan, Petit Poucet, handlar om Tummeliten som har gått vilse i skogen, fåglarna har ätit upp smulorna han lagt för att hitta vägen. Tummeliten vankar fram i den vackra skogen och man hör hur fåglarna kvitt-rar i instrumentens höga register. Den tredje satsen, Laideronette, Impératrice des Pago-des är en kinesisk scen i miniatyr. Den kinesiska prinsessan ligger i badet i sin pa-god. Små porslinsfigurer sjunger och spelar för henne. Pagodens klockor klingar och sagan slutar med att prinsessan gifter sig med en prins. Ravel broderade gärna med kinese-rier och här använder han både pentatoniska skalor och ett instrumentarium som för tankarna till kinesiska klanger. Fjärde satsen, Les Entretiens de la Belle et la Bête, är en dialog mellan skönheten och odjuret. Skönheten skildras med klarinettens melodi och odjurets dialog med kontrafagot-tens djupa klanger. Med en kyss bryts odju-rets förtrollning och i ett harpglissando för-vandlas han till prins. Femte satsen, Le Jardin féerique, skildrar den magiska trädgården, likt en vacker akvarell, som börjar lugnt i ett pia-nissimo som utvecklar sig till ett briljant slut.

Efter en triumfartad andra resa i Amerika började Ravel sommaren 1928 komponera på en balett som koreografen Ida Rubinstein hade beställt. Han hade tänkt orkestrera någ-ra pianostycken av Albéniz, men istället bes-lutade han sig för att experimentera med en rytm, två melodier och med instrumentatio-nen. Boléro börjar med det rytmiska motivet i slagverket och melodin presenteras. Den distinkta rytmen upprepas samtidigt som stycket successivt stegras genom att nya instrument kommer in. Instrumentariet är stort med utvidgat träblås, brass och slagverk. En

intressant detalj är att Ravel under 1920-talet gärna instrumenterade med jazzens instru-ment saxofon. Stycket slutar med en överras-kande modulation i ett fortefortissimo. Boléro tog publiken i Opéra-Comique i Paris med storm vilket förvånade Ravel. Osti-natorytmen i slagverket och det successivt stegrande crescendot gjorde publiken upp-hetsad. En kvinna skrek hysteriskt ”Au fou – Au fou! – Vansinnigt! – Vilken dåre!” och kritikerna var positiva. Boléro är alltid ett verk som fascinerar.

Modest Musorgskij (1839–81)

Tavlor på en utställning (orkestrering Ravel)

Efter att ha hört Stravinskys Våroffer 1913 slutade Ravel att komponera impressionis-tiskt. Han började tänka i block med träblås, brass och slagverk, idéer som också präglade Stravinskys och gruppen Les Six musik. 1922 frågade den ryske dirigenten Serge Koussevitsky om Ravel ville instrumentera Modest Musorgskijs Tavlor på en utställning, och Ravel tackade ja. Musorgskij hämtade inspiration till sitt pianostycke vid en utställ-ning 1874 i S:t Petersburg av den just bortgångne ryske målaren Victor Hartmanns tavlor, vilka i huvudsak hade medeltida eller ryska folkliga motiv. Tavlor på en utställning består av tio satser. Med hjälp av ett genomgående Promenad-tema framkallas föreställningen att åskådaren går runt från den ena tavlan till den andra. I den andra satsen möter vi den groteska gno-men, som har fått hotfull musik. Med en ny Promenade går vi vidare till Il vecchio castello som med sin mjuka melodi i saxofon och trä-

blås skildrar trubadurens jaktserenad. Efter en ny Promenade kommer vi till Tuilerierna, den vackra trädgården med de kivande bar-nen, och så vidare till den klumpiga oxkärran i Bydlo med den fascinerande orkesterklan-gen. Efter en ny Promenade hamnar vi hos dansande kycklingar, i torghandeln i Limoges, genom de hemska katakomberna och så vi-dare fram till den storartade avslutningen: La Grande Porte de Kiev. Instrumenten som Ravel har valt för att skildra tavlorna är så perfekt anpassade till sin funktion att det är omöjligt att förstå budskapet på något annat sätt än i denna klangliga form. Ravel komponerade ofta själv i bilder, och hans instrumentation av pianostycket har skapat kompositionen Tavlor på en utställning i lika hög grad som Musorgskij. Tavlorna har fått liv och glänser i kapp med instrumentens briljanta klanger.

Artistpresentation: Mats Persson Verkkommentarer: Eva Öhrström

För stöd till HSO, gå med i Vänföreningen: www.hsv-vanner.se